Små ting som gör en glad!

 Åh, nu har det sålts riktigt mycket saker från alla källarförråd och vindsutrymmen. Så nu kanske jag snart kan tillåta mig att köpa lite nytt...Hmm, jag är nog inte riktigt där än. Då min kära väninna K följde med till förrådet så tittade hon på de fint uppstyltade kartongerna och läste Prydnadskuddar på tre kartonger. K Hummade lite och sa slutligen, intressant, jag har en och den ligger i min soffa!. :)

Stolen STORSELE från IKEA

 Fina korgar att stuva undan smått och gott i!

 

Älskade hyllan HYLLIS från IKEA är en typisk möbel jag suktar efter!

God Måndag till er alla!

Sitta still i soffan?

 Sitt still i soffan!

  Ja, det hade man verkligen varit tvungen att göra om man hade haft denna soffa hemma. 

Men det är ju just det som lockar, att köpa något så otroligt opraktiskt bara för att det är snyggt!

Den här soffan har jag tittat på länge och just nu är den dessutom på rea hos Ilva men eftersom jag har möbelförbud så får den placeras på önskelistan inför framtiden. 

Om jag en dag flyttar till en stor villa, då kommer denna att införskaffas omedelbart!

Den skulle göra sig väldigt fin i sovrummet.

Karin Boye

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.